Kärlekshistorien mellan Eldkvarn och Hotel Nouveau fortsätter. Under torsdagskvällen bjöd bandet både på publikfrieri och rockparty. HD:s recensent Magnus Ransheim såg två konserter, en bra och en fantastisk.
KONSERT. Två set är standard när Eldkvarn gör sina traditionsenliga januarispelningar på Hotel Nouveau. Men den här gången känns det som om vi får uppleva två separata konserter. Den första är något av en kompromiss till följd av publikens önskemål, medan den andra är helt och hållet gruppens egen. Bägge är bra, men Eldkvarn är bäst när de får bestämma själv.
Biljettköparnas preferenser ligger bakom fem låtar per hotellkväll. Under torsdagen avverkas samtliga under det första setet.
Fansen har god smak och det är roligt att bandet har tvingats damma av rariteter som reggaeflörten "Café Jamaica" och "Tuff lust"-baksidan "Skrik som ett barn". Även Carlas "Salta skor" kommer som en överraskning och levereras med skärpa.
Men den önskelåt som glädjer mig mest är "27", där Plura tar oss med på en minnesresa genom det inte alltid så ljuva livet. Eldkvarn frustar av frenesi och jag kan inte minnas att jag någonsin har upplevt en så mäktig liveversion av denna episka milstolpe.
Om bandet har några problem med att för en kort stund underkasta sig publikens vilja syns det inte. Plura och hans vapendragare utstrålar spelglädje och hunger från första stund. Men det är först när jukeboxsessionen är överstökad, som de visar att deras eld är den kanske största i Sverige.
Med material från senaste plattan "Hunger hotell" som fundament bygger de upp ett perfekt komponerat set. Springsteenfärgade treminutersrockare som "Vägen till paradiset" och "Be-bop-a-lula-land" uppmanar till sittdans och skruvar upp temperaturen i den knökfulla lokalen.
När rockpartyt pågår som bäst bryts mönstret med den ordrika tillbakablicken "Blues för Bodil Malmsten". Temposänkningen får inte publiken att bli otålig, i stället breder en andaktsfull stämning ut sig.
Ett par gamla ess kastas in i leken, varav "Mina stjärnor har slocknat" rycks direkt ur "Den svarta hatten". Det märks tydligt på Plura att han är glad att någon omdömesgill beundrare fått honom att återupptäcka denna guldklimp. Låten passar väldigt bra i sammanhanget.
"Fulla för kärlekens skull" framfördes live för allra första gången på Hotel Nouveau för två år sedan. Plura beskriver ingående i sin bok "Resa genom ensamheten" hur tagen han blev av mottagandet då. Det är därför inte konstigt att låten nu framförs med triumfatorisk övertygelse.
Efter den obligatoriska "Tag min hand" stannar bandet kvar på scen för ett par bejublade extranummer. Att de avrundar med "Pojkar, pojkar, pojkar" är passande med tanke på den pojkaktiga energi som gubbarna fortfarande besitter.
Magnus Ransheim
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
042-489 90 91
